vad vi ser, är något helt annat än verkligheten.

nu börjar bitarna falla på plats, orden börjar fatta menning.
sanningen är inte längre, vad jag trodde.
det gör ont, men ondare att gått runt med fel bild av verkligheten.

jag lägger inte skulden på dig, jag har gjort allt jag kan.
men tyvärr räcker det inte, vet inte vad jag gjort så fel och hon så rätt..

du skrev lappar på hur jag var, vad jag sa. vad du ville ändra.
jag var mentalt störd och hon bara i en tonårsperiod
jag behövde hjälp, hon skulle du klara av själv.
hon var bra, jag var dålig.


jag älskar dig, och kommer alltid göra.
men det gör ont att få höra sanningen från någon annan som sett allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0